de här vidderna är personliga

här finns bara plats för en

de är hårda och oförsonliga

som den vidsträckta prärien

här finns ingenting man kan skratta åt

utom fågelskrämman där

som är oerhört lik en människa

kanske något slags konstnär

hit når inte era välluststön

eller lyckliga små skratt

inte doften av en kvinnas kän

i extatisk älskogsnatt

här är slutet - mera slutet

än ett rum på sabbatsberg

mera ensligt, mera enskilt

och i avsaknad av färg

ska jag yla ut i natten

såsom varghannarna gör?

bortom glasklirret och skratten

finns det ingen alls som hör

ska jag tänka mig ditt kalla lår

mot min hårda, varma hand?

det är tungsinta svartsabbatsår

i ett isolerat land

LARZ GUSTAFSSON   5/12 2009