aldrig så ensam som efteråt

alltsammans upprepar sig

aldrig så nära till själens gråt

alltid så inkrökt i mig

aldrig så bräcklig

så sårbart skör

aldrig så utsatt som då

men det ska fortsätta tills jag dör

jag ska gå på och stå på

aldrig så längtande efter famn

aldrig så uppslukad av

detta behov av en kvinnas kropp

sjömannens längtan till hav

LARZ GUSTAFSSON  091212