Och jag grät hela bussresan hem
för alla stenar i bröstet, alla klumpar i magen

För allt som jag inte kan kontrollera men
så innerligt önskar att jag kunde
(trots att det nog inte skulle göra saken bättre)

För att Bon Iver och miljontals andra sjunger bättre
än mig och för att jag vet att jag bara är dum mot mig själv när
jag tänker i pessimistens banor
(men det känns lättare så)


Och jag hatar att känna känslan av att bli jämförd med de jag älskar
(för för mig är de ju på gränsen till bättre)






"För du var solskenet och jag var ensam"