.... låt oss alltid bara vara dom vi är
vi trivs i våran leksaksvärld
här är känslor inte på riktigt ....
ett fritt sinne är det enda som är viktigt



där har jag aldrig någonsin som sjöman gått i hamn
jag gillar solnedgången med en utsikt över havet
jag gillar sista dansen sista chansen
... men jag gillar inte valet,
mellan horisonten och där jag står
för alltid vill jag fly ...


åt barnet som blev ensamt kvar & dömt åt tidens tand
kung ingenting, kung ingenting blev till mitt namn
kung ingenting kanske fick sin uppväxt
i betongen
där husen står som våningsgravar
mellan stad & land
inget mamma, pappa, barn
det är så kallt i trappuppgången
en fröken Lind är död men detaljerna om mordet
är okända för oss i betongen
nu kanske flickan i Havanna i ett fönster vid en gata
inser att det är dags att vakna ...