för inte så länge sen
när förra höstens löv föll

jag fann en vän
det känns som evigheter

tvillingar i evigheter..
kosmiska spegelbilder

utan rum utan tid
i fantasin

du skar sönder
bilden av dig själv

mens förtrollningen
växte ingenting fanns

emellan oss
som inte kunde uttalas

speaks louder than words

men i mars april
när solen blektes av tiden

tete a tete försvann..
det känns som evigheter

jag förklarar i nästa sms
var det sista du skrev

kära vän

du stal min tid
försvann utan svar

men värre än så..
utan mod

bara feghet förstör
verklig vänskap

och jag sörjer

för nånstans inom dig
du vantrivs

jag vet
för du känner dig själv