I den tysta nattens trygga mörker flög Eric med Amelia i sin famn.De var tysta tills de kom fram till huset Amelia delade med sin goda vän Sookie.
-Får man komma in?frågade Eric mjukt.
-Självklart.Med de orden gick hon in genom dörren och klädde av sig sin kappa.Med ett lejons säkerhet strosade den långe vampyren in bakom henne.
Sookies sovrum låg på övervåningen.
-Tror du att hon sover?Eric log.
-Jag har ingen aning.Amelia ryckte på axlarna och gick uppför trappan.
-Sookie,sade hon när Eric plötsligt stod framför henne.Vampyrer var verkligen snabba och hon tänkte för sig själv att hon kanske aldrig skulle vänja sig.
-Jag kan väcka henne,föreslog vikingen med ett roat leende.
Amelia höjde på ena ögonbrynet och sade att hon inte ville veta hur.
-Jag skulle aldrig göra något som hotade Sookies ärbarhet.
Amelia skrattade nästan rakt ut åt hundvalpsögonen.Det var ganska lustigt att en mäktig viking på över 1,94 cm kunde se så sårbar ut.
-Tack för att jag fick följa med dig på en flygtur.Det var trevligt.Godnatt Eric och ta det lugnt med Sookie.Hon är en av mina bästa vänner.Med de orden gick hon in i sitt eget rum.

Långsamt lät Eric fingrarna nudda den sovande kvinnans kind.Det var som en fjärils vingslag.Han var fortfarande förundrad över hur hon kunde få honom att känna.När hade en kvinna senast fått hans odelade uppmärksamhet?För flera sekler sedan antagligen.
Sookie öppnade sina ögon och såg in i ett par som hade exakt samma blå färg som hennes.
-Eric.Du är tillbaka.Är Amelia på sitt rum?Hennes leende fick någonting inom honom att värka.
-Ja,hon gick och la sig för en liten stund sedan.Det var en härlig flygtur.Allt var stilla.Det är länge sedan jag kände en sådan rofylldhet.
Sookie tog tag i den bleka handen som lyste i mörkret.
-Kom och lägg dig hos mig och berätta mer.
Det leendet skulle tagit död på honom om han inte redan varit död.
De låg och pratade in till gryningen och hon märkte att hennes vackre viking egentligen inte ville gå till gömstället han låg i under dagen.