Anders,23 år gammal,var byggd som en stridsvagn.På sig hade han en grön-och beigerandig tröja och ett par mörkblå jeans.Han var lacrossespelare på Lunds universitet där han studerade juridik.Bredvig honom stod Jens,som även han hade kraftig benstomme.Även han var 23 år och studerade,liksom Anders,juridik.Han hade på sig en ljusblå T-shirt och beige shorts.Marika var 22 år och studerade på socionomprogramet på Lunds universitet.Hon hade på sig en vit,rödprickig kjol och en T-shirt.
-Hej,sa hon kort.

Anders och Jens svarade henne med ett "Hejsan".Sedan frågade Anders om de ville följa med och ta en fika.
-Javisst,sa Marika.
De satte sig på ett mysigt litet café.Jens började tala om USA och de andra två märkte hans fientlighet mot denna stormakt.
-USA har gjort bra saker också,protesterade Anders.
Jens skakade ivrigt på huvudet.Anders kände att han bara ville få fram sina egna åsikter.Borta var den killen som Anders brukade kunna diskutera med.
-Kan du inte lyssna på mina åsikter också?suckade Anders.
-Är det inte bäst vi avslutar diskussionen nu innan det blir dålig stämning?tyckte Marika.Ingen av killarna lyssnade på henne.
-Jag är besviken på dig,Jens.Jag trodde du var en person som lyssnade,vad än diskussionen handlade om.Anders tittade stint på Jens och satte kaffekoppen mot munnen.

-Du är en jäkla hycklare,Anders!Du pratar jämt om hur alla borde få uttrycka sina åsikter och tankar,men när det kommer till kritan så skiter du blankt i vilket!
Anders började nu bli förbannad över Jens påhopp och kunde inte förmå sig att säga något.Han tog istället en klunk till av sitt kaffe.Marika satt tyst och förskräckt och tittade på de båda medan de utbytte argsinta blickar.
-Man kan aldrig ha en diskussion med dig!sa Anders plötsligt.Du tror du har rätt i allt och vägrar lyssna på andras åsikter.Varför är du inte öppen för andras synvinklar?Det är ju det en jävla diskussion går ut på.Jens trummade nervöst och argt med fingrarna på bordet.
Du är en mänsklig avart,Jens.Anders suckade högt och reste sig.
-Jag kommer snart,sa han och reste sig.
-Jaha,sa Jens till Marika,så såg vi honom för sista gången på en stund.
Marika undrade nyfiket vad som hände,och Jens svarade att Anders inte klarade av att ta en diskussion utan att det blev bråk;han skulle alltid ha sista ordet.
-Varför gick han sin väg nu då?
-Förmodligen för att du sitter med oss.Han vill inte visa sig svag inför tjejer,ju.Men lugn,han kommer tillbaka.
Just då kom Anders tillbaka och hade köpt med sig två koppar,en till sig själv och en till Marika.
-Varsågod,min sköna,sa han när han lämnade över koppen.Sen sneglade han på Jens.
-Men sitter du här?Det hade jag ingen aning om,utbrast han förvånat.
-Klart du väljer att släta över med att citera Hasse och Tage.Vända allt till en kul grej.Ge dig!Du är inte en så bra retoriker som du vill få andra att tro.Jens lutade sig bakåt i stolen och vickade den mot väggen.
-Men du är det?Superdebattören.Persondomptören.
-Lägg av!Marikas röst var spänd.Hon hade tröttnat på deras tjabb.Anders har rätt!En diskussion är att alla har samma rätt att säga sina åsikter.Det är väl inte viktigt att vinna?Det är väl ingen tävling,eller...?
-Nja...jo...fast,man vill väl ha rätt?Visa att man fattar saken.Att man har koll på läget.
-Ok.Båda har delvis rättt,då.A deal?Vi kollar upp fakta och fortsätter nästa gång.Med lite justare,klarare regler.
Jens lutade sig fram.
-Jag köper det.Anders spända ansiktsdrag löstes upp i ett leende.
-Snyggt!Så,vad gör vi i kväll?Har någon en fest på gång?
Marikas replik styrde in samtalet i en ny fåra,och gammalt groll var snart glömt.