Syster, älskade underbara
syster.
Hur bultar mitt hjärta inte för dig min älskade.
Hur saknar jag dig inte och önskar
att du vore här
hos mig?

Intill mig
vid min sida.

Hur mycket längtar jag inte efter dig
när vi inte ses?
Hur ofta ligger jag inte vaken
och tänker på de saker vi
brukade göra tillsammans?

Bara du och jag min älskade syster.

Musiken som klingade i bakgrunden
av våra nätter byggda av kreativitet och skapande
bara du och jag.
Tillsammans så skrev vi för de vi tyckte
var rätt.

Dessa nätter fyllda av månljus och stjärnglans.

Du vet väl syster
Att då jag säger dig sanningen
även om den ibland sårar,
Så är det inte för att såra dig
utanför att det är just sanningen?

Du vet väl älskade syster att när jag skriker ut min ilska
Så den slår dig som ett slag mot din kind,
Att när jag slår i dörrkarmen av vrede och vräker ur mig mitt hat
Så är det inte för att jag hatar dig,
Utan för att jag älskar dig så innerligt och djupt.

Att min ilska bara är en form av min egen höga rädsla att förlora dig,
Rädslan att ensam stå där för att se dig vända ryggen till och gå.

Gå för att inte återvända till mig.

Jag vet att tillfällena inte är så många längre,
syster,
Jag vet att vi ses alldeles för sällan,

Men jag finns här för dig
älskade.

Finns här natt och dag.
Skicka med vinden, från dina läppar uttalade,
mitt namn.
Åh du ska se att jag knackar på din dörr vid gryningen.

Syster, älskade syster.
Tveka aldrig om du behöver mig.

Du vet vad jag finns.