jag har glömt allting
hur det började, hur det var, hur det slutade
hur dom svarta tangenterna låter om aftonen
hur tunga ok och långa släp släpptes från min rygg
hur det var att springa barfota på stora gräsmattor
hur det var att glömma

men det var då
då var det bra, det var bra
men inte här, inte i mig
här finns lås och bommar
förseglade med balkar av stål
och tunga träväggar slår mig runt runt
tills jag ramlar
och allting rör sig

jag ligger stilla
oförmögen att se, höra eller känna
bara trängas med det förgågna i tjocka celler
bara jag och det ruttnande förgågna

jag har länge letat efter sprickor och hål
där stanken kan sippra ur
och ny frisk tid ta sig in
och lätta på dom tunga reglarna

men med blod och skrapsår på mina fingertoppar
slutar jag leta
allt är slätt och grått
som betong
och allt det som jag släpat med mig
är dömt och inlåst här med mig
vi ruttnar
och tiden avslutar det inte