När jag tittar ut vid
middagstid ser jag plötsligt
ingenting

det är vitt, vitt ,vitt

det är inte långt man ser,
vi har verkligen gått in i dimman

men så plötsligt lättar dimman
något och jag ser ett ljus

precis som ängeln gabriel står
och sprider sitt ljus

ser jag hur ljuset som sprids
är solens strålar

det är verkligen så gnistrande
vackert i de frostbitna trädens grenar
som ännu andas så lugnt under
vinterns stillhet och tystnad

100112