närmast himlen
blommorna sprider sin kärlek till de små
genom doft som försiktigt kittlar deras kinder
de reser sig i lycka och spontaniet
med små nakna fötter
springer, springer
över ängens sköna gräs
träd i en cirkel
omfamnar några barn
som leker utan regler

längst bort i hörnet
föräldrarna ler
de minns
så väl

Många år har gått
men ändå
de forna dagarna
är så nära

en gång i tiden
har också de
varit närmast himlen