Synopsis för ”De försvunna” (arbetsnamn)
Nästa ”De kvarlämnade”

Grundstory:
Berättelsen utspelar sig inom en snar framtid – november 2022. Den globala uppvärmningen har de senaste åren ökat på ett sätt som ingen kunnat förutse och effekterna har varit så många och starka så bara de värsta foliehattarna fortsatt att stoppa sina huvuden i sanden. Översvämningar, orkaner, enorma skogsbränder, torka, dödliga värmeböljor, massdöd av både djur- och växtarter runt om i världen – det finns inte längre någon plats på jorden som är förskonad av klimatförändringarnas följder. Mänskligheten, men också stora delar av djur- och växtriket står inför en i det närmaste biblisk katastrof som fler och fler forskare påstår är oundviklig.

Katastrofen kommer. Men inte på det sätt som man trott.

De senaste par hundra åren har mänskligheten påverkat och förstört planeten på ett sätt som saknar motstycke genom hela historien. Skövlingar av naturresurser, industrialiseringen, exploatering och utrotande av andra djur, krig, nedsmutsning, utsläpp och det ständigt närvarande hotet från kärnvapnen. Det är inte en fråga om, utan när, mänskligheten slutligen förgör både sig själv och stora delar av resten av jordens invånare.

Finns det då inget hopp?
Ingen lösning?
Jo, naturligtvis. Och den är egentligen inte så svår som man kan tro. Det som krävs är att putta ner människan från positionen som den självklara toppen som planetens härskare. En global decimering av mänskligheten.
Som Dr. Ian Malcolm (spelad av Jeff Goldblum) uttrycker det i ”Jurasic Park” - ”Life, uh, finds a way” - Livet, eller naturen, finner en väg...

Den 2 november, då man i Mexiko firar ”Dia de los muertos” (De dödas dag) och i den Romersk-katolska kyrkan firar ”Alla själars dag”, inleds katastrofen. Människor försvinner. Spårlöst. Över hela världen. På ett på alla vis oförklarligt sätt.

Den första dagen försvinner 100 000 människor världen över. I Sverige 140.

I ena stunden är de där mitt bland alla oss andra och lever sina liv. I den andra stunden är de borta. Uppslukade av ingenting. Som att de aldrig har funnits.

Nästa dag samma sak. 100 000 människor världen över varav 140 i Sverige. Och nästa. Och nästa. Och nästa.
Efter en vecka – den 9 november – försvinner det en miljon människor världen över varav 1 400 i Sverige. De nästföljande sex dagarna samma sak.
Och sedan, efter ännu en vecka – tio miljoner människor försvinner från planetens yta – 14 000 från Sverige.
Så fortsätter det sedan. Varje dag försvinner ytterligare tio miljoner människor. Vecka efter vecka, månad efter månad.

Det världsomfattande Coronautbrottet ett par år tidigare hade lamslagit både näringsliv och sjukvård runt om. Men det var ingenting mot det som kommer nu.
Det dröjer inte många dagar innan samhällen och i vissa fall hela nationer bryter samman. Stormakterna anklagar varandra för att på något sätt ligga bakom försvinnandena, FN:s säkerhetsråd beslutar om en internationell katastrofkommission. Ledare för flera av världsreligionerna ser försvinnandena som inledningen av den sista tiden och människor världen över strömmar till kyrkor, moskéer, tempel och synagogor.

Men det är varken stormakter eller gudar som ligger bakom det som sker.
”Life, uh, finds a way”.

Berättelsen utspelar sig till största delen i Sverige. Hur påverkas samhället av det inträffade? Hur påverkas människor och familjer? Hur hanterar man ovissheten – att inte veta om man själv eller ens nära och kära plötsligt bara ska försvinna eller inte?
Hur ska samhället lyckas hålla ihop när samhällsbärarna – poliser, läkare, sjuksköterskor, lärare, politiker, etc en efter en upphör att existera?
Isolerar sig människorna eller söker de sig till varandra?
Hur påverkas naturen och djuren av att människorna blir allt färre?

Det bor över sju miljarder människor på jorden idag och över tio miljoner i Sverige. Efter de två första veckornas acceleration av försvinnanden planar de ut till tio miljoner (14 000 i Sverige) för att sedan fortsätta dag efter dag. Det krävs drygt 700 dagar för att alla människor på jorden ska försvinna. Men helt plötsligt, från en dag till en annan, slutar människor att försvinna. Det som då finns kvar av mänskligheten är tio miljoner människor, jämnt fördelade över alla världens länder. 14 000 av dessa ”överlevare” befinner sig i Sverige. Det som alla har gemensamt är att inte någon är en dag äldre än 40 år.
Hur kommer livet se ut för de kvarlämnade? Kommer det finnas några nationer kvar? Eller ens samhällen? Hur förändras människors syn på livet och naturen?

Finns det något mönster kring dem som finns kvar? Fertilitet?

Huvudpersoner:

Idun Wilmersson, 32 år, barnmorska.

Idun Wilmersson är född och uppvuxen i Jönköping och bor nu i Kaxholmen, ett litet samhälle ett par mil norr om stan, i en villa tillsammans med sin man Johan och dottern Liv. Idun är utbildad barnmorska och jobbar på förlossningen på länssjukhuset Ryhov i Jönköping. På fritiden är hon en idog motionslöpare under sommarhalvåret och under vinterhalvåret åker hon längdskidor.
Personlighet:
Vänlig. Har lätt att skaffa vänner. Känner sig komfortabel med både vänner och okända människor. Känner sig bekväm i okända och annorlunda situationer. Skäms sällan och blir inte ofta generad.
Handlingskraftig. Är ofta den som reagerar och agerar först. Har en förmåga att fånga andra människors uppmärksamhet och har lätt att uttrycka sig själv.
Något provokativ. Ibland säger hon saker utan att tänka efter före. Det kan uppfattas som mer provokativt och illa än vad det egentligen är.
Öppen. Som en bok. Delar djupa tankar, skämt och annat till de flesta. Bjuder på sig själv.
Pratglad. Är en ganska god lyssnare, men pratar mycket hellre själv. Och är ganska högljudd. Gillar uppmärksamhet.
Sällskapssjuk. Trivs inte om hon måste vara ensam i längre stunder utan vill gärna ha människor runt omkring sig – helst flera. Blir lätt uttråkad när hon är ensam.
Vildhjärna. Uppfattas som lite halvgalen av många. Är mer impulsiv än spontan. Fånig, våghalsig och ibland lite dumdristig. Blir lätt exalterad. Avbryter och fyller i när andra pratar.
Slarvig. Bryr sig inte om det är lite stökigt och/eller skitigt, så länge som det inte är på jobbet. Har svårt för det ”perfekta” och tycker att misstag är en del av livet.
Anarkist. Ger inte mycket för regler och rutiner (förutom på jobbet). Tror på fri uppfostran av barn.
Varm personlighet. Visar alltid intresse för andra människor och gör att de flesta känner sedda och bekväma i hennes sällskap.
Empatisk. Är duktig på att läsa andra människor och förstå deras känslor och behov. Blir ofta djupt berörd av andra människors livsöden. Gör nästan vad som helst för att hjälpa – vilket ibland leder till problem.
Blödig. Gråter ofta och mycket för ”ingenting”. Särskilt romantik, sorgliga saker och när människor gör något fint.
Kan se det stora i det lilla. Samlar på bilder och minnen.
Glad. Stabil självkänsla, är sällan deppig och anpassar sig lätt inför nya situationer. Ser för det mesta livet från den ljusa sidan.
Intensiv och högkänslig. Upplever oftast känslor starkare än de flesta andra människor. Har humörsvängningar. Överreagerar ibland över egna misstag. Skriker när hon är stressad, men har alltid ändå nära till skratt. Upptäcker snabbt subtila förändringar hos människor och situationer.
Intellektuell. Har ett rikt ordförråd. Är ofta insiktsfull .
Tänker utanför boxen. Har fullt med annorlunda och ofta bra idéer. Tar oftast diskussioner till en ny nivå.
Reflekterande. Se ofta skönheten i saker som de flesta skulle missa. Älskar konst och kultur.
Kreativ. Ställer frågor som många missar. Gillar att lösa svåra problem.
Har livlig fantasi. Gillar variation framför rutiner och ”säkra kort”. Behöver få utlopp för sin egen kreativitet.
Djup. Försöker ofta hitta dolda meningar i tillvaron. Men överanalyserar ofta både situationer och människor.
Energisk. Har svårt för att sitta still. Ser nästan aldrig klart en hel film på tv. Lyssnar mycket hellre på ljudböcker när hon är ute och springer än att läsa en bok i sängen.
Oberäknelig. Vaknar, äter och sover på oregelbundna tider. Sover ofta ett par timmar på natten för att sedan vara vaken en timme, sova två timmar, vaken en timme och sova nån timme till...
Öppen. Vill ständigt utvecklas och lära sig nya saker och lära känna nya människor. Anpassar sig lätt.

På jobbet:
Till skillnad från hur hon är privat så är Idun duktig på att planera sitt jobb och genomför det alltid på det sätt hon tänkt. Undviker misstag och blir nästan alltid klar i tid. Men hon tar också ofta på sig för mycket och det utnyttjas ibland av andra kollegor.
Har svårt för auktoritära människor även i jobbet. Kan aldrig hålla tyst om hon tycker att något är fel eller orättvist. Även om hon ibland kanske skulle det för sitt eget bästa.

Liv Wilmersson, 8 år.
Liv är dotter till Idun. Hon går i andra klass på Landsjöskolan i Kaxholmen. Hon spelar knattehockey i HV71 och går i scouterna på fritiden.

Karim Abdullah, 27 år, polis.

Karim är född och uppvuxen i Halmstad. Han bor tillsammans med sin bror, Ibraheem, i en lägenhet på Rotorp i Halmstad. Han jobbar som polis i stan. Karims största intresse är att sjunga och han är sångare i ett lokalt rockband.

Personlighet:
Ihärdig. Ger sällan upp trots utmaningar, svårigheter eller när något är tråkigt eller frustrerande.
Observant. Bra på att upptäcka subtila förändringar – både hos människor och runt omkring sig.
Anpassningsbar. Anpassar sig snabbt och lätt i nya situationer eller miljöer.
Vanemänniska. Är trots ovan privat en vanemänniska. Går och lägger sig, vaknar, äter och går på toaletten på regelbundna tider.
Lagspelare. Ser till gruppens bästa och helhetsbilden. Lyssnar på och har inga problem att ta till sig andras åsikter. Försöker undvika konflikter i möjligaste mån.
Förstående. Se ovan. Uppskattar och respekterar andras känslor, åsikter och intressen.
Hög moral. Ärlig, skötsam, laglydig i alla situationer. Söker efter harmoni i livet. Respekterar andra människors privatliv i möjligaste mån. Tror på alla människors lika värde och att alla har samma rättigheter och skyldigheter.
Enkel. Är lätt att umgås med och kommer överens med de flesta. Tror gott om de flesta människor.
Djurvän. Älskar djur, framförallt hundar. Har en egen labrador – Zlatan.
Omtänksam och empatisk. Tänker på andra före sig själv. Förstår och visar förståelse för andras känslor. Något blödig.
Olycklig och ensam. Oroar sig ofta och lider, i motsats till vad de flesta andra tror, av dålig självkänsla. Saknar kärleken. Avskyr att vara ensam.
Social. Mår alltid bättre i sällskap av andra. Tycker om att vara på platser där det finns många människor.
Romantisk idiot. Tror på den stora kärleken, men på grund av den dåliga självkänslan känns den ibland som ett ouppnåeligt mål.
Handlingskraftig. Är ofta den som reagerar och agerar först. I farliga och/eller stressiga situationer reagerar han oftast på impuls.
Målinriktad. Om möjligt planerar han alltid i förväg, men är ändå alltid förberedd för olika händelseförlopp. Blir inte lätt distraherad. Jobbar effektivt. Blir oftast klar med sina uppgifter i tid.
Kompetent. Har lätt för att lära och använda både händer, hjärta och hjärna.
Reflekterande. Kan se skönheten i de små tingen i tillvaron.
Kreativ och fantasifull. Tycker att kultur är grunden i samhället och älskar litteratur, film, musik och konst. Har ett eget rockband.
Djup. Försöker ofta hitta dolda meningar i tillvaron. Söker fortfarande meningen med sitt eget liv.
Lugn. Behåller lugnet i de flesta situationer. Blir sällan irriterad, frustrerad eller arg. Har väldigt lång stubin, men reagerar med hetta mot orättvisor och förljugenhet.
Bra självkontroll. Har lätt att stå emot frestelser.

Inledning:

De första kapitlen skildrar den första tiden – förvirringen, rädslan, paniken – när människor börjar försvinna – ibland mitt framför ögonen på anhöriga, arbets- eller skolkamrater eller helt främmande människor. Idun och Karim träffas först senare när Jönköping blir en av de utvalda uppsamlingsstäderna. Idun räddar Karim.

Första kapitlet
Idun Wilmersson är barnmorska på länssjukhuset Ryhov i Jönköping. Det är den andra november och hon jobbar natt. Klockan är strax efter halv två och hon hjälper en kvinna att förlösa ett tvillingpar, en pojke och en flicka. Kvinnan kom in tidigare på kvällen den första november. Hittills har förlossningen gått bra och varit utan komplikationer. Idun har under kvällen kontrollerat att båda barnen mår bra med en ultraljudsapparat. CTG:t har visat på normal hjärtverksamhet hos båda två. Kvinnan har för en liten stund sedan fött en frisk liten flicka, på strax över två kilo.
Men det är något som inte stämmer.
Värkarna har avtagit, något som visserligen brukar vara normalt vid tvillingfödslar, men ändå...något verkar skevt. Vattnet går, men sedan...ingenting. Inga värkar...och inga hjärtljud. När Idun tar hjälp av ultraljud för att lokalisera barnet så hittar hon...ingenting. Det finns inget barn. För en halvtimme sedan slog dess hjärta snabbt och starkt och allt var normalt och bra, men nu finns det ingenting där.
Idun tillkallar en kollega så att hon också kan kontrollera. Men inte heller hon kan hitta något barn. Är det fel på ultraljudsapparaten? Så måste det naturligtvis vara. De hämtar en ny, kopplar in den och prövar igen. Men barnet är verkligen borta.
Moderkakan med navelsträng?
Polisen
Pappan filmar hela förlossningen på slutet

Andra kapitlet

Joe Roberts sitter i ett privatjet på väg över Atlanten, från hemmet i Nebraska till London i Storbritannien. Han är inte ensam. Han har med sig hela sitt band, Leap of faith, sju medlemmar på resan över världshavet. London är första anhalten för den kommande Europaturnén, 16 länder, 28 städer och 42 spelningar under de närmaste tre månaderna. Det är knappast den första resan till Europa, vare sig för Joe Roberts eller Leap of faith. Som en av rockvärldens mest hyllade artister någonsin, har Joe toppat topplistor och fyllt arenor för konserter de senaste 45 åren.
I år fyller han 70 år, men det är knappast någon avskedsturné som han och bandet är ute på. Kan Mick Jagger och resten av Rolling Stones fortfarande vicka på höfterna och ”sjunga” så kan Joe. Minst lika länge. Det är iallafall tanken.

Men ödet...eller naturen...vill annorlunda.
Med på planet finns tre flygvärdinnor, en steward och en pilot. Det skulle egentligen ha varit två piloter, men en kvart innan avgång fick den andra piloten förhinder då hans gamla mamma hastigt insjuknat och nu låg för döden.

Kvar är James Heaton som nu sitter vid spakarna på flygplanet, ett Gulfstream G650.
Men inte länge till.
Någon gång efter klockan halv sex på morgonen Londontid, knappt två timmar kvar till Heathrow, upphör James Heaton att existera.

I planet är det ingen som märker någonting. Åtminstone inte till en början. Piloten har autopiloten inkopplad och flygplanet följer den förprogrammerade rutten som vanligt.

Men efter en halvtimma knackar en av flygvärdinnorna, Maria Gomez, på framme hos piloten och frågar om han vill ha en kopp kaffe. När han inte svarar öppnar hon dörren till cockpit och upptäcker att kaptenssätet är tomt. På sittdynan ligger pilotens headset, i övrigt finns det inget spår alls av James Heaton.
Maria tar för givet att kaptenen gått på toaletten, men när hon går förbi dörren så lyser lampan inte rött utan grönt. Hon knackar på och frågar försiktigt om han är där och när hon inte får något svar så öppnar hon och inser att piloten är borta.

Efter knappt en kvart har personalen letat igenom hela flygplanet, men James Heaton är borta. Efter ytterligare fem minuter har Joe Roberts och övriga i bandet informerats. Hur förbryllande och oroande försvinnandet än är, så ska det vanligtvis ändå inte vara någon fara. Den här flygplansmodellens autopilot ska även kunna användas vid landning. Men det gäller vid normala förhållanden. Och just den här morgonen, råder det allt annat än normala förhållanden i London. En stor höststorm drabbade staden redan under gårdagskvällen och den har inte bedarrat nämnvärt under natten. Sikten är i det närmaste noll, vindbyarna når nästan upp till orkanstyrka och landningsbanorna piskas av det ihållande och kraftiga regnet.

Dessutom behövs det ofta även under normala förhållanden en pilot som kan justera planets instrument under inflygningen. Personalen tar kontakt med kontrolltornet på Heathrow som snart har mobiliserat all räddningspersonal på flygplatsen.
Med hjälp av utbildad personal i kontrolltornet instrueras Maria Gomez och en av hennes andra kollegor vad som behövs göras under inflygningen.
Men det här är ingen av de där Hollywoodfilmerna från 70-talet där antingen en steward eller passagerare räddar sig själv, flygplanet och alla övriga från en säker död, genom att säkert landa ett flygplan för första gången i sitt liv.
Maria Gomez och hennes kollega försöker. Instruktören i kontrolltornet gör sitt yttersta för att hjälpa till. Men landningen blir hård. För hård. Flygplanet håller för hög hastighet när det tar mark och främre landningshjulet bryts av påfrestningen. Det hela slutar i en katastrof. Joe Roberts, hela Leap of faith och alla i flygpersonalen omkommer då planet bryts sönder mot den regnvåta landningsbanan och exploderar i ett eldhav.
Katastrofen sänder chockvågor över hela världen när nyheten kablas ut – Joe Roberts död i flygplansolycka! Men orsaken är ännu höjd i dunkel.
Och när det senare under dagen börjar rapporteras om mängder med märkliga försvinnanden runt om i världen, hamnar nyheten allt längre ner på nyhetsmedias webbsidor. 

Tredje kapitlet

Karim Abdullahs dag börjar som de flesta andra den andra november. Han vaknar halv sex, klär på sig träningskläderna och ger sig ut på ett halvtimmes löppass för att sedan ta en dusch, klä på sig, väcka brorsan och fixa frukost.
När Karim, kvart i åtta, säger hejdå till Ibraheem, har han ingen aning om att det är sista gången han ser sin bror.
Arbetsdagen börjar också precis som vanligt. Genomgång med vakthavande och övriga kollegor för dagpasset och sedan ut med patrullbilen tillsammans med kollegan Jennie Hultström. Förmiddagen och början av eftermiddagen är dock ovanligt lugn. Inte förrän kvart i två blir de kallade till tågcentralen där det uppstått bråk mellan två överförfriskade individer. Fyra minuter efter larmet rullar de in på parkeringen utanför centralen. Redan när de kliver ur bilen hör de arga och upprörda röster inne från stationen. Väl inne känner de genast igen Ronny Jonsson, en av deras mest frekventa, men inte mest omtyckta, stamgäster. Ronny är både barfota och barbröstad, trots det ruggiga novembervädret. Han står och skriker på en av städarna, en man i 60-årsåldern. Ronny är blodig både i ansiktet, över bröstet och fötterna. Längs stengolvet kan man se långa blodspår där han gått. I ett hörn lite längre in i lokalen ligger splittret efter en krossad flaska och det är så Ronny fått såren i fötterna.

Att han varit i bråk är uppenbart, men av Ronnys antagonist finns inget spår.
När Ronny får syn på Karim och Jennie lugnar han ner sig ganska omgående och säger att allt är okej och att han ska vara snäll nu.
Under milda protester låter han sig dock föras ut till polisbilen där han placeras i baksätet.
Från tågcentralen till polishuset är det fem-sex minuters bilfärd under normala trafikförhållanden. Karim och Jennie sitter där framme och pratar om nyheten om rockstjärnan Joe Roberts död och det är inte förrän de ska köra ner i garaget i polishuset som de upptäcker att Ronny inte längre är kvar i baksätet. Blodfläckarna på det ena sätet och på golvet är det enda beviset på att han suttit där överhuvudtaget, men fler spår än så kan de inte hitta.

Karim och Jennie får en episk utskällning av vakthavande när de berättat vad som hänt. Men trots att samtliga kollegor i distriktet delges en efterlysning går han inte att hitta. En barbröstad, barfota och nedblodad och i övrigt rätt sliten man i övre medelåldern skulle vem som helst lägga märke till. Inte minst en gråmulen och kall novemberdag, men Ronny förblir spårlöst försvunnen.
När Karim kommer hem strax efter fem är Ibraheem inte hemma. Det är visserligen ingenting konstigt med det, eftersom han brukar gå till gymmet vid den tiden. Men när klockan blir sju, åtta och nio och Ibraheem inte svarar på mobilen trots upprepade försök börjar Karim att bli orolig. När Ibraheem fortfarande inte hört av sig klockan elva vet Karim är någonting har hänt. Han har då ringt runt till Ibraheems alla kompisar och arbetskamrater. Ibraheem dök aldrig upp på jobbet på lunchrestaurangen idag och ingen annan heller har hört någonting. Karim ringer kollegorna nere på stationen som lovar att hålla uppsikt.

De efterföljande kapitlen handlar i huvudsak om följderna för samhället.
Antalet självmord ökar allt mer dramatiskt ju fler människor som försvinner.
Iran anfaller Israel – kärnvapen?
Nordkoreas diktator är en av dem som försvinner efter två månader – vad händer med landet?

Fakta att kolla upp och andra saker att fundera på:
* Allmänt om ”händelsen”
Hur hanterar myndigheterna stora personalmanfall? I vilka fall utlyser man undantagstillstånd – är det ens möjligt i Sverige? Hur tillsätts en samlingsregering?
Vad kommer polisen, räddningstjänsten och sjukvården att göra för prioriteringar?

Hur hanterar myndigheterna masshysteri och eventuella kravaller?
Vart tar de försvunna egentligen vägen? Kommer det att avslöjas överhuvudtaget eller ska det fortsätta att vara höjt i dunkel?
MSB? Psykolog? Räddningstjänsten?
Kärnkraftverken? Vattenkraftverken?
Ryktesspridning?
Oljetankers
Släppa ut tamboskap

* Förlossningen
Hur går en tvillingfödsel till vanligtvis? Med hur snabb intervall brukar barnen komma? Fortsätter värkarna som vanligt eller stannar de av? Vilken apparatur och vilka andra instrument används? När ”föder” man fram moderkakan? Hur lång tid brukar det ta? Vad gör man vid svåra komplikationer – vem tillkallar man?
Hur skulle personal reagera i verkligheten inför det här scenariot?

* Flygplanet/kraschen
Hur mycket personal brukar det finnas med på ett privat jetflyg? Har övrig personal tillgång till cockpit? Hur funkar planens autopilot? Kan de landa planet även under svåra förhållanden? Hur skulle man göra om piloten/piloterna av någon anledning inte längre kunde flyga? Vilken hjälp kan kontrolltornet ge? Hur skulle flygplatsen förbereda en nödlandning? Vad händer om flygplanet landar med för hög hastighet och i fel vinkel?

* Polisen
Hur börjar ett normalt dagpass hos polisen? Hur lång tid tar det att köra mellan tågstationen och polishuset i Halmstad? Har polishuset garage? Hur lång tid tar det innan man går ut med en efterlysning av en försvunnen vuxen person om personen i fråga är släkt med en kollega?

* FN – internationella frågor
Hur skulle världssamfundet reagera vid en sådan här händelse? Hur skulle forskarvärlden försöka utreda det? Vilka teorier skulle vara de vanligaste?

2-3 november: Omedelbar förvirring och chock

• Global och Nationell Respons: Både globala och svenska myndigheter skulle initialt hantera situationen som en extraordinär och oförklarlig händelse. Snabba samordningsmöten inom FN och EU skulle äga rum. Svenska myndigheter, inklusive regeringen, skulle börja samarbeta med internationella organ för att utbyta information.
• Media: Media världen över, inklusive i Sverige, skulle rapportera om de första försvinnandena med en blandning av förvåning och skepticism. Sociala medier skulle översvämmas av spekulationer och teorier.
• Allmänheten: En känsla av osäkerhet och rädsla skulle börja sprida sig globalt och nationellt. Många skulle initialt tvivla på händelsernas omfattning och verklighet.

4-10 november: Växande insikt och oro

• Global och Nationell Respons: Med fortsatta rapporter om försvinnanden skulle allvaret i situationen bli tydligt. Krisgrupper på hög nivå bildas både i Sverige och internationellt. Informationsspridning och kommunikation mellan länder intensifieras.
• Media: Medias fokus skulle skifta från lokal rapportering till en mer global berättelse. Detaljerade rapporter och expertanalyser skulle bli vanliga.
• Allmänheten: En känsla av global samhörighet och gemensam kris skulle börja ta form. I Sverige, liksom i andra länder, skulle oron växa, särskilt bland dem som har förlorat någon nära.

11-17 november: Internationellt samarbete och åtgärder

• Global och Nationell Respons: Internationella samarbeten och möten mellan världsledare skulle intensifieras för att hitta en lösning. I Sverige skulle regeringen och myndigheter intensifiera sina ansträngningar för att hantera situationen, inklusive psykologiskt stöd och samhällsinformation.
• Media: Konstant uppdatering och global rapportering. Jämförelser med tidigare globala kriser och diskussioner om potentiella framtidsscenarier skulle dominera nyheterna.
• Allmänheten: Panikreaktioner och försök att hitta säkerhet och sammanhang skulle öka. I Sverige skulle det finnas en blandning av rädsla och försök att upprätthålla en känsla av normalitet.

18-30 november: Försök till hantering och förberedelse för det värsta

• Global och Nationell Respons: Internationella och svenska myndigheter skulle nu fokusera på att upprätthålla grundläggande samhällsfunktioner och säkerhet. Kommunikation och rådgivning till allmänheten skulle vara avgörande.
• Media: Rapporteringen skulle fortsätta vara intensiv. Fokus skulle ligga på att följa utvecklingen och förmedla viktig information från myndigheter och experter.
• Allmänheten: En känsla av oundviklighet och acceptans kan börja gro, samtidigt som vissa grupper skulle börja förbereda sig för en potentiell samhällskollaps.

1-3 december: Etablering av en ny verklighet

• Global och Nationell Respons: Både globala och svenska myndigheter skulle nu arbeta med långsiktiga strategier för att hantera en drastiskt förändrad värld. Frågor om resurshantering och befolkningsstöd blir centrala.
• Media: Rapporteringen skulle börja fokusera mer på individuella berättelser och anpassningen till den nya situationen.
• Allmänheten: En blandning av resignation och anpassningsförmåga skulle manifestera sig. Människor skulle börja anpassa sig till den nya verkligheten och söka sätt att återuppbygga och gå vidare.

Denna kronologiska översikt speglar en gradvis ökande förståelse för allvaret och omfattningen av händelsen, samt en anpassning till en ny och oviss framtid. Det viktigaste i din berättelse blir att skildra hur människor, samhällen och nationer hanterar den okända och skrämmande situationen, både praktiskt och emotionellt.

• Vecka 1: 700 000 människor försvinner globalt (100 000 per dag). Med en antagande om 10% i samhällsbärande roller, skulle det innebära 70 000 individer globalt.
• Vecka 2: 7 miljoner människor försvinner globalt (1 miljon per dag). Detta innebär cirka 700 000 individer i samhällsbärande roller.
• Vecka 3 och framåt: Med 10 miljoner försvinnanden dagligen, skulle det vara 1 miljon människor dagligen i samhällsbärande roller.

Påverkan på samhället under den första månaden:

1. Initial förvirring och kaos: Förlusten av nyckelpersoner i sådana mängder skulle orsaka omedelbar förvirring och störningar i viktiga tjänster och funktioner.
2. Kris i myndigheter och nödtjänster: Med en avsevärd minskning av poliser, läkare, lärare och andra viktiga tjänster skulle samhällen kämpa för att upprätthålla ordning och erbjuda grundläggande tjänster.
3. Politisk instabilitet: Förlusten av politiska ledare och viktiga myndighetspersoner skulle skapa ett maktvakuum och politisk instabilitet. Detta kan leda till snabba förändringar i ledarskap och kanske till och med tillfälliga regeringsstrukturer.
4. Samhällspåverkan: Med försvinnandet av kända personer som kändisar och religiösa ledare, skulle samhället även uppleva en känslomässig och kulturell påverkan. Deras frånvaro skulle kunna leda till en känsla av förlust och osäkerhet bland befolkningen.
5. Informationsbrist och ryktesspridning: Med försvinnandet av journalister och mediepersonligheter, tillsammans med en överbelastning av nyhetskanaler, skulle det bli svårt att sprida pålitlig information, vilket leder till ryktesspridning och eventuellt panik.
6. Anpassning och omstrukturering: Organisationer och myndigheter skulle tvingas omstrukturera och anpassa sig snabbt för att möta de nya utmaningarna, med potentiellt mindre erfarna personer som tar över viktiga roller.

Sammanfattningsvis skulle förlusten av en betydande del av samhällets nyckelpersoner inom en kort tidsperiod leda till omfattande utmaningar och en kraftig omstrukturering av samhällsfunktioner. Detta scenario erbjuder en rik grund för konflikter och dramatik i din berättelse, där du kan utforska både de praktiska och de psykologiska effekterna av en sådan global händelse.