Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Med darrande händer

En människa föds och dör
det är en självklarhet 
som vi alla delar

men somliga 
både föds och dör
mer än bara en gång

jag dog en decemberkväll
för tusentals dagar sedan
det räckte med en blick
och det kortaste av ord
och jag visste att allt var slut

jag dog
för att
i ögonblicket därpå
födas igen

samma kropp
men i hjärtat
som nyss slagit
tryggt och fast
bultade nu ingenting
annat än en främmande tomhet

livet var ett plockepinn
av bristfälliga nödlösningar
och mina tröstlösa irrbloss
kunde aldrig hålla mörkret borta
wellpapp håller sällan
när höststormar rasar
det fanns inte ens
någon ro i mellanrummen



jag försökte definiera
en tillvaro i ständig förändring
hitta den fasta graniten
under vacklande fötter

och med ett ord i taget
efter månader 
och åter månader
fann jag små korn
av det innersta

orört och äkta

fast sand är alltid
så svår att fånga
med darrande händer
och sanningen 
oftast alltför
flyktig för att fånga
mer än i stunden

men i stormens mitt
bredde tystnaden
slutligen ut sig
som ett förlåtande täcke

och i stillheten
fann jag mod nog
att sluta slåss
mot förlorade dagars nederlag
och vinna sinnesro i stunden

en dag
i taget.





Fri vers (Fri form) av Niclas Petersson VIP
Läst 558 gånger och applåderad av 23 personer
Publicerad 2019-04-22 18:35



Bookmark and Share


    Max Poisé
Magiskt. Ord som korsar och flyttar sinnet…
2023-06-19

  WyS VIP
Igenkännande, och beskrivet nära och berörande!
2021-02-12

  ResenärGenomLivet VIP
Mycket berörande och fint skrivet och slutet är viktigt, att ta en dag i taget... framåt...
2019-05-04

  Eva Langrath VIP
Jag reser i dina ord ifrån det kaosartade stupet och vandringen genom överlevnadens kaos som till slut finner ro en dag i taget.
2019-04-29

  Anya VIP
Suveränt skrivet med existentiell touch. du fångar sannerligen det mänskliga här, kampen för överlevnad.

Faller särskilt för: "livet var ett plockepinn
av bristfälliga nödlösningar
och mina tröstlösa irrbloss
kunde aldrig hålla mörkret borta
wellpapp håller sällan
när höststormar rasar
det fanns inte ens
någon ro i mellanrummen"

Jaa! så bra!

Slutet väcker hopp. Bravo!
2019-04-26

  Aisha VIP
..väldigt fint skrivet och beskrivet..
hur man plötsligt och utan förvarning kan falla rätt ut över kanten och sedan hamna i ingenting...och hur man därifrån kan lära sig hitta hem...
tycker om!
/Aisha
2019-04-23

  DominiQueen
Oj!!! Vilken svindlande resa, då mästerligt gestaltad och vilken avrundning... Stort!!!

Eloge till Dig och livet
2019-04-22
  > Nästa text
< Föregående

Niclas Petersson
Niclas Petersson VIP