Redan medlem?
Logga in
Med darrande händerEn människa föds och dör
det är en självklarhet som vi alla delar men somliga både föds och dör mer än bara en gång jag dog en decemberkväll för tusentals dagar sedan det räckte med en blick och det kortaste av ord och jag visste att allt var slut jag dog för att i ögonblicket därpå födas igen samma kropp men i hjärtat som nyss slagit tryggt och fast bultade nu ingenting annat än en främmande tomhet livet var ett plockepinn av bristfälliga nödlösningar och mina tröstlösa irrbloss kunde aldrig hålla mörkret borta wellpapp håller sällan när höststormar rasar det fanns inte ens någon ro i mellanrummen jag försökte definiera
en tillvaro i ständig förändring hitta den fasta graniten under vacklande fötter och med ett ord i taget efter månader och åter månader fann jag små korn av det innersta orört och äkta fast sand är alltid så svår att fånga med darrande händer och sanningen oftast alltför flyktig för att fånga mer än i stunden men i stormens mitt bredde tystnaden slutligen ut sig som ett förlåtande täcke och i stillheten fann jag mod nog att sluta slåss mot förlorade dagars nederlag och vinna sinnesro i stunden en dag i taget.
Fri vers
(Fri form)
av
Niclas Petersson
Läst 558 gånger och applåderad av 23 personer Publicerad 2019-04-22 18:35
|
Nästa text
Föregående Niclas Petersson |