Jag blickar in i hans vackra gröna ögon och förlorar tidsuppfattningen.Inte förän mina öron hör den mjuka rösten viska mitt namn bryts förtrollningen.
Vi står på en dåligt upplyst pakering men hans ansikte lyser egendomligt vitt.
En längtan börjar bubbla någonstans inom mig.Dock kan jag inte identifiera vad just den känslan betyder.Jonatan är min bästa vän och jag är rädd att förlora den speciella förmånen om vi går längre,om ni förstår vad jag menar?
Och kanske är det bäst att kväva den här känslan innan den förvandlas till ett okontrollerbart monster.Jag ryser bara jag tänker på min mamma.Sex män har haft oturen att korsa hennes väg.De är inte sig själva längre om jag säger så.
Vem min pappa är?Ingen aning.Det står mellan tre snubbar.
Min mamma är den mest egocentriska person jag känner.
Jonatan tittar på klockan och säger "Vi borde ge oss av.Klockan är 5."
"Okej.Ska vi gå in till Joe´s Grill ?Jag är sugen på en hamburgare."Han nickar.
Grejen med Jonatan är att han aldrig äter.Iallafall inte när jag umgås med honom.Skumt?Ja,en aning men jag anser att det finns skummare saker där ute i världen.Det verkar inte gå någon nöd på honom ändå så.
Det är trivsamt på Joe´s Grill.Här känner jag mig nästan lika hemma som jag gör hos Jonatan.På radion spelas gamla klassiker.Ett gäng tjejer går förbi och när de tittar på Jonatan fnissar de och viskar till varandra.Jag suckar tyst.Samma gamla visa.Men jag får erkänna att han ser bra ut.Långt blont hår och lite farligt utseende som får dig att undra om han är MC-knutte.Ändå är han den mjukaste killen jag känner.
Jonatan himlar mot mig med sina vackra ögon för att visa vad han tycker om uppmärksamheten.Jag ler i samförstånd.Plötsligt är det som om resten av världen försvinner.Det är bara vi i en privat bubbla.Den mentala rösten väser varnande:Inget känslosamt strunt nu igen.Bli inte som din mamma..om du kommer ihåg?