Tänk dig en rytm som en trumma
en trumma vars slag först är tysta

vars slag först är långsamma
vars slag drastiskt förändras

de ökar, blir till en stressad storm
stiger, stiger, tills de sitter i halsen

allt snurrar, rör sig
allt utom du.

Du vidgas och dras ihop okontrollerbart
och kinderna bli blöta

All värme är borta
du bygger små skakande torn över hela din kropp
Hoppas att det ska hjälpa
Hoppas att tornen ska slåss mot kylan utanför

Allting går så fort och du får panik
du hinner inte med...

du försöker fånga luften
men den är för snabb

du försöker fånga former
men de har ingen struktur

du försöker fånga färger
men vilka är de?

Du känner hur huden glider
den vill av, den vill bort

Sen slutar allt
och allt som är kvar är bara utmattning...