hennes synfel

var inget syndfel

men pga människors

illvilja att kasta sten

såg hon numera

horizonten utslätad

tills en dag då

livets hörnsten

den som var förkastad

kastades i hennes

djupa hav

och svallvågorna

ringarna på vattnet

rätade ut den

där balanserar hon nu

lycklig en sekund i taget....

kb