Jag är ensam

Fastfrusen i ett sovande ögonblick

Frostiga läppar, spruckna i tidens förflutna
Låter fönstren täckas av imma
Mörkret får ta plats igen som så många gånger förut
Skärvor av glas river fötterna blodiga när jag vandrar mot främmande mål
Kanske ovetande om min hållbarhet men jag är trasig, syns det inte på utsidan?
Förtryckt, undergiven av alla dessa rädslor som växer sig allt större
Underkastar mig mot min vilja

Fastfrusen i ett sovande ögonblick

Jag är ensam