Det var en befrielse att träffa dig igen samtidigt som jag var trollbunden till känslor av bitterhet och förtvivlan

Det hade gått för lång tid sen sist
För mycket energi hade gått till att sakna och försöka förstå

Inuti mitt hjärta visade sig ingen lycka den natten

Jag försökte förtränga smärtan i takt till dina andetag för endast i din närhet kan jag känna mig trygg

Men allt brast för mig,

och jag yttrade aldrig ord om varför tårarna föll i höstens stjärnklara och gråa september mörker

Kanske förstod du ändå