Med längtande ögon ser hon mot horisonten,
bortom staden, bortom vattnet,
ja, ännu längre än så.
Hon vet inte riktigt vad som finns där borta
men hennes kropp längtar bort från stadens ljus och buller.
Hon vill vandra barfota på grusvägarna
och bara lägga sig ner på de blomstertäckta ängarna utan någon som helst oro i hennes själ.
Hon vill träffa pojken från hennes drömmar.
Hon vill krama honom och viska att allt ska bli bra.
Hon vill, hon vill, hon vill, hon längtar så.
Hon längtar bort till det som är så nära
men som ändå är allt hon aldrig kommer att få.
För hennes längtan är, och kommer endast förbli,
en olycklig flickas enda längtan och inget mer.