Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

En sammanfattning av ett liv.

1 år.
2 år.
3 år.

Anders sprang nedför backen med mig i barnvagnen. Vi fick slir och välte i diket. Anders fick panik. Jag skrattade.

4 år.
5 år.
6 år.

Jag och Mollie klädde upp oss i Mollies mammas gamla kläder och sminkade oss. Hela nätterna var vi uppe i en lek som aldrig tog slut.

7 år.
8 år.
9 år.

De första åren i skolan. Jenny skrev ett kärleksbrev till Simon. Jag avskydde honom, för han sa så elaka saker. Jenny blev inte ledsen när han slängde hennes brev i soptunnan. På vägen hem ifrån skolan fantiserade vi om hur vi blåste upp honom, slog hål på honom och tittade på honom när han flög iväg som en ballong emot molnen.

10 år.
11 år.
12 år.

Jag klarar inte matte. Det är för svårt. Jag förstår inte, varför ska det vara så? Det bara ska det, säger matteläraren grinigt, och jag sätter mig tyst i ett hörn. Jag kommer aldrig förstå.

13 år.
14 år.
15 år.

Jag börjar inse att jag kanske inte ska vara som jag är. Jag sänder ut fel signaler med mitt glada och trevliga sätt, folk missförstår och ställer krav. Det är inte vad jag vill.

16 år.
17 år.
18 år.

Se på mig... Jag tror jag vuxit upp.




Fri vers av RelativtAnonym
Läst 442 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2010-02-01 00:03



Bookmark and Share


  yoakimu
Du fångar mycket med några få ögonblicksbilder. Snyggt, gillar!
2010-09-26

  Carola Zettergren
Som sagt härligt upplägg, snyggt kreerat!:)
2010-02-02

  Monika A Mirsch VIP
Gillar din vers i treårstrappan - och väntar på fortsättningen
2010-02-01

  Anna*
Trevlig komposition med humor och lagom mycket information. Gillar skarpt!
2010-02-01

    Char-Lee
Så himla bra!
Väldigt annorlunda, man vill direkt veta vad som händer under nästa treårsperiod..

27 år.

28 år.

29 år.

Herregud vad komplicerat livet är!!!!!!!!
2010-02-01
  > Nästa text
< Föregående

RelativtAnonym