John Keats skrev en gång
att han önskade
att vi var som fjärilar
Och då tänker jag på
att fjärilar måste
möta döden varje höst

Vi kommer nog aldrig
att riktigt lära oss
skönhetens betydelse
Men när Keats
en gång satte orden
på papret
blev det ändå
lite klarare

Om jag blundar
kan jag nästan
höra hans röst
Ja,jag är
en obotlig romantiker
som fortfarande söker
Jag vill tro
att Keats
hade varit stolt
över mig