Garricks blick fastnade på kvinnan framför sig.Hon var en verklig skönhet och anledningen till att han lämnat sitt hem under kullen.Han ville dock inte visa sig för henne riktigt än.Allt har sin tid sade en inre röst.Hennes gröna ögon lyste av glädje och livslust.Ja,en värdig älvadrottning skulle hon bli.Det börjde helt plötsligt att regna.Alla fick bråttom att söka skydd.Garrick bestämde sig för att fara tillbaka till kullen.Jag har väntat i 300 år på att hitta min själsfrände och nu har det äntligen skett.De koboltblå ögonen glödde av iver.I natt skall jag komma till henne genom drömmen.
Amalia låste upp och gick långsamt in i hallen.Det var skönt att vara hemma igen.Regnet piskade mot rutorna.Det var nästan romantiskt nu när hon inte behövde stå i det.Katten Mjau kom fram och krävde att bli kliad."Du är så bortskämd,"log hon och smekte honom under hakan.Förtjust började han spinna ljudligt.Klockan tickade tryggt i köket.Dags att tända ljus tänkte hon.
Några fåglar kom farande över himmlen och sjöng.Den natten hade hon en underlig men verklig dröm.På morgonen försökte hon analysera den medan Mjau fick sin mat.Hon hade vandrat med en overkligt vacker man in i en kulle.Där fanns underbara salar och diamanter som glittrade.Flöjt toner hade farit emot henne och det var den ljuvligaste melodi hennes öron hade hört.Mannen hade plötsligt visat sitt ena öra som var spetsigt.En älva!
Amalia kunde inte förstå varför hon drömde om dessa varelser nu helt plötsligt.Kunde det vara så att Irland hade en magisk förmåga att få människor att uppleva det övernaturliga?Hon skulle komma ihåg att fråga sin moster som hade besökt landet för ett år sedan.Efter frukosten gick hon till sitt jobb.Idag bestämde sig solen för att lysa.Plötsligt kände hon sig iaktagen.Nästan blyg vände hon sig om och var nära att svimma.Koboltblå ögon,kolsvart hår.Det var älvan från drömmen.Med ett charmigt snett leende vinkade han henne till sig.