Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Bara Ord




du tror att monty python är ormen i harry potter

Fönsterrutorna hade immat igen när jag lämnade bilen med dig kvar i den. Du tittade mig i ögonen när vi kysstes, men du såg inte mig. Du såg en främling med alkoholbaserat självförtroende som försökte komma in i dina byxor.

 Jag såg samma sak, men skillnaden var att det inte dög för mig.

Runt drinkdimmans neonpumpande dansgolv var du i ditt esse, och det som
utmärkte mig var att jag var den enda som bjöd dig på en drink den kvällen.
Några charmiga kommentarer, och sedan var du nöjd. Och jag tänkte med
ballen som vanligt, så klart.

Men så kom ett av de där ögonblicken då man börjar tvivla. Och det

ögonblicket inträffade när jag befann mig ovanpå dig i baksätet på din farsas
toyota med min tunga i din mun. Jag tror att du hette Linda, men jag hade
inte satsat pengar på det.

Jag visste inte hur många namnlösa killar du knullat i baksätet på din farsas toyota, och jag brydde mig inte heller.

Jag knäppte gylfen och ritade mitt namn i imman på fönsterrutan innan jag lämnade dig.

Inte namnlös, inte mer

 




Fri vers av BaraOrd
Läst 307 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2010-02-05 03:32



Bookmark and Share


  Deliria
Full av självförakt men med något som liknar hopp i slutet. Och rå på ett stillsamt sätt, något jag själv aldrig riktigt kommit underfund med. Applåder!
2010-02-05
  > Nästa text
< Föregående

BaraOrd