Hans mörkblå blick sade mer än tusen ord när han långsamt kom fram emot mig.Huggtänderna fälldes ut och jag lät honom ta för sig av min hals.
Hungrigt sög vampyren i sig dropparna av liv.Jag kunde inte förmå mig att titta för känslan var för överväldigande.Till slut lättade greppet och Edmunds röst viskade:"Öppna dina ögon."Utan att tänka efter lydde jag och det kändes rofyllt.En kråka kraxade på en trädgren och månen spred ett svagt skimmer.Vackert ropade rösten i mitt undermedvetande."Du smakar gott."Jag kunde inte låta bli att fnissa när jag hörde de orden."Tack,tror jag."
Med en stark hand smekte han min rygg och menade att det var dags att gå hem.Jag hade ingen tanke på att säga emot.Väl utanför min dörr stannade han till,väntande.med rynkande ögonbryn frågade jag skeptiskt "Är den myten verkligen sann,att dödliga måste bjuda in er?"Edmund nickade allvarligt.
"Det var som tusan.Jag kan även ta tillbaka inbjudan va?"En nick till."Coolt,"log jag.Det här var något bra.Missköte vampyren sig var det dörren nästa.Edmund besvarade mitt leende med blodig mun."Älskling,du behöver aldrig oroa dig för att jag ska vara olydig."Jag hörde det retfulla i hans ton."Nå,nu ska jag sätta på té.Det är gott en kylig kväll som denna."Katten Tina kom och strök sig vänligt mot våra ben."Wow!Hon verkar tycka om mig,"sade Edmund med ett höjt ögonbryn.Jag nickade och sade"Inte så illa va?"Han skakade på huvudet och satte sig vid mitt köksbord."Trevligt ställe,"noterade han lugnt.Jag kände en glädje bubbla upp utan förvarning.Det roade mig att denne omänskliga varelse trivdes här hos mig.
Tina satte sig vid sin matskål och började mjaua."Jag ska ge dig mat.Lugna ner dig,"sade jag och tog ner kattmaten från ena skåpet.Förnöjt slickade katten på mitt ena finger.Sedan satte jag igång vattenkokaren.Edmund följde mina rörelser med en halvöppen blick.Den kändes mycket otämnd och..farlig?Ja,det var definitivt något rovdjursaktigt över honom.Men samtidigt var han den vackraste jag hade sett.Intelligent ansikte.Syndfull mun.Smålockigt svart hår.Hur kunde jag ha sådan tur att det var just mig han valde ut?Kanske var det någon högre makt som hade förbarmat sig över mig?Edmund klappade Tina på ryggen och hon spann ljudligt.Det lät mysigt.Jag fixade med mitt té och satte mig därefter mitt emot vampyren."Gott?"Frågade han med ett snett leende.Jag nickade."Vilken smak?"ville han veta.Blåbär."Med ett litet mörkt skratt skakade han på huvudet och sade"Jag hade ingen aning om att det fanns té som smakar på det sättet."Jag blinkade med ena ögat."Nu vet du.Alltid kul att lära sig något nytt va?"Han nickade långsamt."Jag är 200 år gammal och det finns alltid något nytt som förundrar mig."Han såg inte en dag äldre ut än 22 år."Jag måste säga att du ser väldigt ung ut för din ålder,"retades jag."Jag använder antirynk kräm,"log han och höjde på ögonbrynen.Jag var glad över att han hade humor.