På vägen hem från frugan, såg jag ett papper spetsat på en gren.
Kylan bet i mina kinder, och mitt högra nyckelben.
Det var nåt som inte stämde, något var fel.
Insikten slog mig sakta, att snart får jag spel.
Jag stirrade på pappret, kände hotet nå mitt sinne.
Skrek nåt argt på swahili, valde varsamt ur mitt minne.
Ilskan vällde fram ur känslor, jag inte visste kunde finnas.
Detta papper, denna ondska, det måste övervinnas.
Här kommer jag i natten, på väg från fru och färg.
Möts av en vind, som blåser genom märg.
Träffar sen ett papper, som bara vill mig illa.
Droppen skulle va, om jag snubbla och sen trilla.
Sakta vaknar vettet, ur hatets djupa dimma.
Kan inte stå här mitt i natten, jag måste börja springa.
Sliter tag i den kalla grenen, och drar så hårt jag kan.
Skrattar rått åt pappret, och ropar högt "jag vann!"
Innan jag flyr fältet, kramar jag en snöboll.
Kastar den och springer hem, med hedern i behåll.