Jag minns flykten nerför din trappa

jag skulle bara ut

Paniken växande i bröstet

hjärtats förtvivlade pickande

blodet som frusit till is

ut

ut

Jag minns kaoset i mitt inre

hur du följde mig

dina steg tätt bakom mina

som för att försäkra sig

Bilfärd hem

skymd sikt 

strömmande heta tårar

Musiken spelandes på radion

någonstans i fjärran

Inom mig en ekande tystnad

mitt i gråten

Tom lägenhet

mötte mig med tystnad

musik

radion

tv:n

telefonprat

ältande

dödade den

Omfamnad av soffans mjuka kuddar

sövdes jag av tårars utmattning

och tv:ns nedskruvad ljud

Första dygnet kändes som

en evighet

Men det gick, och fler skulle komma

och gå

Tystnad och ensamhet smälte samman

blev vardag

och till slut uthärdliga

Snart ett år senare

är det just framför tv:ns sövande brus

jag kommer att tänka på dig

och minnas

Tänk om jag hade vetat det då