Smärtan smakar på min hud
bränner sitt märke
för att alla ska veta
att jag är hans
Att jag inte tillhör mig själv
Smärtan kräver total underkastelse
som en folkmassa inför en diktator

Men jag börjar göra revolution i smyg
sakta,sakta skalar jag av lager på lager
Listig som en räv,det är jag
För jag är ingens egendom

Bakom fiendens linjer
gör jag skada i smyg

I kriget mot Smärtan
är jag enemy nr 1
och han ska få smaka
på sin egen medicin
för en gångs skull...