Alyssa vandrade nerför den breda stentrappan med ett rovdjursaktigt leende.Ögonen såg utmärkt i mörkret.De letade efter hans sovrum.
Äntligen fann hon dörren och öppnade den mycket försiktigt.Nöjt betraktade vampyrprinsessan Edmunds sovande kropp.I natt blir du min, tänkte hon hungrigt och gick fram till sängen.Med ett finger följde hon käkens konturer.
Edmund mumlade i sömnen och vände sig om."Dags att vakna,"viskade Alyssa i hans öra och genast slog han upp ögonen."Va?"utbrast han sömnigt.Sedan upptäckte han kvinnan.Blont långt hår och safirer till ögon.Lång smal kropp under en sagolik tunn klänning."Vem är du?"undrade han,plötsligt klarvaken.
Hennes skratt var ljust och roat."Du gör mig besviken Edmund.Jag trodde prinsessan Alyssa var igenkänd överallt."Han skakade lätt på huvudet och sade sedan:"Vad vill du mig?Hur kom du in i mitt hus?"Alyssa skrattade igen.
"Jag knackade på dörren och din far öppnade.Han sade att jag kunde leta upp ditt sovrum själv eftersom han skulle lägga sig igen."Edmund rynkade pannan och kunde inte låta bli att fråga en aningen retsamt:"Vet min kära far om att du är prinsessa?"Hon skakade på huvudet och log sockersött."Jag tror inte det.Har er familj inget intresse för de kungliga?"Edmund såg ut att fundera ett litet tag.Sedan började han förklara en aningen osäker."Nja,vi har aldrig pratat om er.Ni är ju vampyrer dessutom.Varken jag eller far är särskilt intresserade av de dödliga kungafamiljerna heller."Hoppas att flickan inte blir sur på mig tänkte han och torkade svetten ur pannan med den ena handryggen."Det gör inget,min kära.Nu kommer du iallafall att lära känna mig."Det fanns en bestämdhet i den vackra rösten.Han nickade stumt oförmögen att få fram ett enda ord till."Jag såg dig för första gången i julas,på marknaden,"förklarade hon lite otåligt då han bara stirrade på henne."Och jag lovade mig själv att hitta dig igen för det var något hos dig som väckte min nyfikenhet."Edmund sade ännu ingenting och hon suckade lite."Du kanske undrar varför jag inte kom fram till dig den där gången.Det var för att jag och min familj stod för långt borta.Dessutom sade far att jag inte skulle hetsa upp mig över en människa."Nu äntligen rörde han på sig och mumlade:"Men du lyder inte hans råd?"Hon log brett."Ser det ut som det?"
Han log tillbaka och såg frågande på hennes hand."Ja,du får lov att röra mig."Då tog han tag i den och förundrades över dess blekhet och finlemmade fingrar.Det här var verkligen en prinsessa tänkte han för sig själv.