Jag tror inte på tiden. Att tiden läker sånt som gör ont. Även fast det är vad folk säger. Att tiden läker. Tror inte på att tiden vill mig väl. Tvärt om. Jag tror att tiden vill plåga mig och min längtan efter dig. För min tid går långsamt, den står still ibland. Jag har ingen makt att förändra det som kommer att ske. Ser du det lika väl som jag? Att tiden inte vill oss väl. Dig och mig. Oss. Ingen magi kommer hålla oss samman i evighet. Våran framtid är alldeles för osäker. Vi kommer börja rinna ut snart som sand ur en öppen hand. Det skrämmer mig att jag tvingas färdas över tusen okända vatten varje dag i väntan på svar.

Kan inte längre spegla mig i din glans. Du tog med dig den när du gick. Jag saknar glansen för den får mig känna mig vacker. Lika vacker som du är. Jag känner mig speciell hos dig. Men inte nu när jag är ensam.
Känner mig patetisk över att jag är så ledsen och bryter ihop i mellan åt. Kärlek växer inte alltid på samma nivåer. Min växer högre. Den växer högt och kan nudda himlen. Stjärnorna och månen. Jag tänder stjärnorna med min kärlek eftersom jag vill att du ska se att dom lyser bara för dig. Av mig. Från mig. För dig. Till dig. Dom lyser bara för dig mitt Hjärta.


Dom lyser nu och jag ska hålla dom vid liv så länge jag orkar älska.

Alltid.

Tills min tid är slut.

Jag kommer alltid vara din.

När du vill...