solslicken blir längre och längre, som en sträv kattunga som djupt inne i sin bröstkorgs värma börjar få långdagrarna att spinna. skuggorna stretchar över den översnöande gräsmattan. talgoxarna och mesarna är ett komplett set med nya, gulgröna tennisbollar. små självflygande tättingar som inte behöver ett servande racket för att flyga rätt upp i skogen på bergssidan. varje eftermiddag konferensar de i aspkronorna på andra sidan landsvägen. ett tjatter, och man tänker hur det visslar och blåser innanför deras kinder, och ur deras små lungors säckpipor närmast marscherar de ljuvligaste vårnojs och trudelutter man kan ana. att man glömmer så fort på ett år.

håret är nyslingat. hasselnöt. till little feat. bastun som ljumvärmt hela badrummet till nakentemperatur. utanför är världen vit ännu. den ska vara det ännu en tid.

vårdagjämningen kommer att inträffa när solskivans centrum passerar gränsen mellan södra och norra himmelshalvan. när den glidit över himmelsekvatorn. den passagepunkten på himmelsekvatorn kallas vårdagjämningspunkten.

hotspoten är inte en dag, utan en ögonblicklig händelse. händelser som inträffar vid bestämda tidpunkter vid olika klockslag på skilda platser.  i år, 2010, glider vår svenskskandinaviska solskivas centrum över himmelsekvatorn lördagen den 20 mars, kl 18.32.

Paul Barrere, diktade nån gång kring 1974;

Skin It Back

Well I’m waitin’ for something to take place
Something to take me away from this race
‘Round city to city, town to town
Runnin’ around in the shoes of a clown
And that desperate, no count, desperado
A thief of love, my business is the street
I be shakin’ ‘em down
In old Colorado
Texas she’s nice, but Georgia’s oh so sweet
Steal away with me darlin’ your lovin’ just can’t be beat
So it seems that the world keeps on turnin’ but so what
I don’t doubt it, it just keeps on the move
You’re a dream, and that’s all that I ask for
So well now, I’m wonderin’ just how I’m gonna tell it to you
Skin it back – skin it back

Somethin’ real, somethin’ to feel
I can’t find a soul who’ll take on this mess
It’s those rock and roll hours, early graves without flowers
Please, please darlin’ put my mind at rest
I’m beggin’ please darlin’ put my mind at rest
So it seems that the world keeps on turnin’ but so what
I don’t doubt it, it just keeps on the move
You’re a dream, and that’s all that I ask for
So well now, I’m wonderin’ just how I’m gonna tell it to you
Skin it back – tell it to you

en gång sprang en ekorre ner i norlings tomma sluss i hallstahammar. det hängde blå nylonrep ned längs stensidorna i den månghundraåriga slussen, avsedda för kanalfararna att tygla sina båtar med. men den här gången fanns ingen, utom ekorren, i slussen. vattennivån låg kanske trettio, fyrtio centimeter under reptampen och ekorrens pälsbeklädda svans blev för tung av vätan. när han sprang i undervegetationen på den ekollonrika marken i lövdungarna kring slussområdet, med ögonen endast ett par tum ovanför marken, kunde han omöjligt ha sett schaktet som gapade mellan de slutna slussportarna, utan intet ont anande, tog han sikte mot grusvägen på andra sidan. kanske var jag bara tio år då, slussen nästan tvåhundra, och ekorren kanske bara två år.

liksom åren kommer och går, kommer också liv, och de går. så fort ifrån oss. jag grät inte den där gången.