Ibland undrar jag om jag inte är lite tokig.Men jag vill tro att det är något bra.
Att minnas sin barndom utan att bli sådär överdrivet barnslig?Alla Sagor kommer tillbaka till mig och frågar om jag minns dem än.Om jag gör!Jag saknar stunderna då mamma läste dem för mig och syskonen.Det är något som jag alltid kommer att ha med mig.

Om man inte ser ut som en Svensson är man Alternativ?Vad betyder det ordet undrade min mamma.Jag förklarade.Hon tyckte det var tokigt.Hon kanske har rätt.Man är ju bara den man är?