det är så svårt att försöka styra tankarna i rätt riktning
när de går i onda cirklar
man kan bara ligga sömnlös x antal nätter innan det brister

det är som om någon spelar ett soundtrack till den här tillvaron
och som ekar vart jag än går
tystnaden blir en ständig påminnelse, för tystnad är allt annat än ditt skratt

men det är nog avståndet som dödar trots allt
att se men inte kunna röra
och jag vet att det inte finns något jag kan göra
ditt sista intryck av mig är ristat i sten

vetskapen om att jag en gång var ditt allt
men att det enda du kommer ihåg mig som är
en snyftande pojke som inte kunde släppa taget
tar kol på mig

jag kunde inte släppa taget

jag kunde inte släppa taget