hundratals trailers på svinesund ikväll
kö upp från motorvägen runt berget

snön, i schabrak utmed sprängstenen
sly som vilsna borst ur jordens mätta tjälfäll

det ska bli vår nu snart
hos tullspeditionen är det trettiotvå turlappar före mig

ungefär så länge som det kommer dröja tills
tulpanerna blommar vid en södervägg nånstans på österlen

polacker, balter, fimpar, engångskaffemuggar i drivor

i den djupa soptunnan, på upptappningsavsatsen av fika-maskinen
ljusbrunt vatten i kopparna, instantpulvret har tagit slut sedan länge

svenska män i svarta jeans, tubsockor, träskor med gummisula,
varseljacka med företagslogga – mustasch tycks vara valfritt
tillbehör i nationalklädseln, norskarna ser ut som svennarnas bröder,
på nrk kallar de sverige för ’söte bror’ det känns lite skavlanskt och lite ‘publikumt’
ingen annan tjej att nicka åt ikväll

jag häpnar då en karl faktiskt skjuter upp frostglasdörren
till tullspeditörens snabbkassekontor, -har de öppet..

jag har vart hemma i nästan två månader
och har nog trott hela dan, att jag kanske har glömt bort
hur man gör det här

speditören tittar mig aldrig i ögonen,
men är artigt vänlig och bläddar ledigt – snudd på automatiskt,
i den två centimeter höga pappersluntan

det är en söndagkväll vid åttasnåret i utkanten av infrastrukturens europeiska gemenskap
tjugoåtta minuter senare rundar jag den nedsläckta röntgenkameraanläggningen

tutar lite på:  i´m just a ramblin pony, rome from town to town

strax efter halv tio gör jag natt på våg- och infostationen
utmed e 6:an i norges huvudstad