spänstigt rött,

språnget, videungt, i en amorbåge

stenens rullås, kull - en tass tafatt

sax och vassa klipp, ungekar krasar sina fjolårslöv

bulta - för vinddrevets driva, åkerkantens gråhår, och

nosens metronom mellan morrhåren, tallen, akvamarinen,

murrar i morgonens vardagsvoall

vått kammat gräs, randgråtet -

till slokande tovor

förnans varma dunkel ruvar fästingen ännu

till svullna mullbär i överlevarnas fällar