När världens ände sakta kryper in
Under huden på våra själar
Var man ensam med sitt skinn
Smulor av det som en gång existerat

Ville människan minnas mänsklighet
Stora mängder bot för en stor synd
Katarsis i form av poesi
För att starkt tro på att Gud är vi

För att äntligen inse
Att naturen har aldrig misstagit sig
Tårar för vår ovisshet
Rengör oss från våra misstag och fel

Att skapa fred med girighet
Tron på människan försvann för länge sen
Vi har känt oss allt för hemma
I en värld som vi aldrig har förtjänat

Vi har skapat vårt eget slaveri
Byggt imperium av papper
Utan värde, vi är inte värda någonting
Men vi har förmågan att beröva liv

Det är så vi sätter pris
Raderar minnen, startar interna krig
Man respekterar endast sitt
En riktig Gud hade suttit fint

Men de tiderna är för länge sen förbi
Det kostar att vara rik
Vi betalar med fred och själslig frid
För pengar, som är vårt påhitt

Vårt mänskliga motiv
Skönhet och kärlek kanske finns
Bakom skärmar och okänt saliv
Äcklig är vår tid

I all girighet och frosseri
Avundsjuka och raseri
Hor, högmod och lata liv
Mänskligheten är en enda stor synd.