samma färg som våt råg
algigt blonda stänk

som fonnen flyter
hur den fjädrar
på mörkt vatten

drömda flickmanér
i fjordvik lika vågade

lika lockad som vikvalen
är en fena

är du ännu
ett levande minne

en hands glatta hinna
skopad ur hemhav

träets dova suckar
salta lädrets snöre öppnar

nötta horisonters blixtlås
ger dagarna glipor

att saxa fjäll ur kuster
med vassa eggar

spinner solskivan omkväde
vidare än fattningen

kring årtagen