Ser på världen med halvöppna ögon, lite så som när man precis vaknat och inte riktigt ser för att solen tagit sig igenom springorna i persiennen. Jag ropar efter dig, men jag får inget svar. Det börjar bli en vana men jag är fortfarande inte van över att inte få ett ekande svar tillbaka. Du såg mållinjen av livet långt innan vi såg dig springa i mål och jag undrar varför de inte kunde tagit mig istället. Ta mig dit du fördes, ta ifrån mig allt de tog ifrån dig. För i en värld utan din existens känner jag mig som en fågel utan vingar. Jag lovade dig en gång "dör du, så dör jag" men jag gjorde ett val igår på din begravning, jag ska leva för dig nu.

Varje andetag jag tar är ett tyst talande språk som säger att jag älskar dig