långsamt tinar

en ny dag fram

och stadsdelen är stilla

flickan från usa har rest

jag har en förmiddag

att förspilla

solen värmer

ett sömnigt city

en vår jag sent ska glömma

och som mannen med rosen

ska jag gå här ensam

och drömma

sjuttiotalet i mitt blod

vill chocka, sjunga, sjuda

det kan endast jag och

ingen annan här förbjuda

sången stiger som gevalias rök

mot himlens skyar

i en tid då livet vinner seger

och förnyar

man kan spela med

och sen är allihopa nöjda

höja glaset när man ser

att andras glas är höjda

men jag vill en annan väg

och bort från all teater

vågar tro att Gud

har mycket nåd

för psykopater

LARZ GUSTAFSSON   11/4 2010