Det har gått 6 månader sedan jag satt här och skrev av mig förra gången.... Jag har fortfarande inte kommit över min farfar och så händer samma sak igen....
Det gör så jävla ont... Både min farfar och morfar på ett halvår... Fy fan... Och inte nog med det, mina 2 sköldpaddor har dött... Och en av kanin ungarna dog i min famn, och vi avliva morfar och peters(morbror) hund... Det gör jätte ont, det gör så ont... Inte bara för det här, utan för allt annat som händer... Att man aldrig vet vem man kan lita på, att alla människor är som de är... Världen är påväg mot ett nederlag, man ser allt, men vänder bort blicken... Om vi kan bry oss om växthus effekten och sådant, varför inte ta tillvara på det vi fortfarande har och kan göra något åt?
Alla människor, alla djur, allt växter och annat levande... Vi får inte glömma att ta hand om allt och alla... Och sig själva... Sådanna som jag, som bryr sig om andra, lite för mycket för sitt egna bästa vill se folk må bra, vara snälla emot varandra och om de gör någon illa får det VÄLDIGT dåligt samvete. Även om man inte rår för det eller kunna göra det bättre... Jag bryr mig inte vad som händer mig, jag bryr mig mer om andra... Ingen är värd sorg och smärta, eller hur? Varför fan mobbar man folk, slår folk? Skulle de vela byta plats med personen de är elaka emot? Inte? Varför fan gör man samma sak då? Mördare, skulle ni villja känna offrets familj? Pedofil, om du va det där barnen, hur hade du känt då? Våldtäcksmän, skulle du vela byta med flickorna? För i helvete se vad ni har innan allt försvinner... Förstår inte era liv...
Det krävs inte mycket mer än ett vänligt leende och en hand som hjälper en upp på benen när man ramlar...
Det gör ont att ingen är där till 100%, därför är jag det för mina vänner... När jag va yngre var jag utfryst, mobbad och alldeles ensam men jag fick världens underbaraste vän och jag ångrar inte en sekund att hon är den enda som vet allt om mig... Alla behöver någon som kan stödja en... Jag menar, vem har inte snubblat och ramla? Bara att fråga om hur någon mår, och VERKLIGEN vänta på svar kan få en att må bättre... Det är ingen som jag känner till som verkligen väntar på svar, många frågar det för att ha något att säga...
Jag må vara 14 år gammal, men jag vet hur det känns att sakna, jag vet hur det känns att bli kallad saker, jag vet hur det känns att va ensam, ha vänner som litar på en, jag vet hur det känns att bli sviken och svika andra... Jag skulle göra allt, jag skulle ge allt jag har och allt jag kan för att hjälpa allt och förändra världen men vad kan en 14 årig flicka göra? Jag är inte direkt Sailor Moon...
Folk kommer antingen hålla med eller tycka jag är helt cp i huvudet men jag bryr mig inte för jag kommer ändå inte logga in här något mer...