Och så blev det av till slut

Mötet

Jag hade bävat

fasat

velat backa ur

Rädd

för det där svarta hålet

Men jag var inte ens nervös

Och så stod han där

nästan precis

som jag mindes

Försiktig kram

Försiktiga leenden

Han och jag

igen

nära

Så välbekant

det kändes

Så vanligt

och normalt

Men den jag såg

var mer en främling

än en vän

Jag förstod inte

Hur kunde det bli så?

När jag sen betraktade hans ryggtavla

försvinna i trängseln

Löste sig ekvationen till slut

Vänner korsar inte ditt spår