Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Våld föder våld, eller hur är det egentligen?


Under den tunna lövhögen ligger alla krossade hjärtan

Hennes inre sånger vaggar henne till ro varje drömlösa natt,
blott sex år var hon när hennes hjärta blev brutalt våldtaget.

Skuggorna i hennes vita rum tycks lösgöra sig mot hennes själ,
dem väser sig allt närmare hennes tunna blottande hud.

Dem tunga skratten i hennes huvud skrattar allt högre åt henne,
och galenskapen väller fram i hennes trasiga varma blod.

Dem sylvassa övergreppen gjorde hennes liv till en dimma,
människorna slet sönder och samman hennes svaga bröst.

Men hon väntade på sin tur, hon visste att hennes hämnd
skulle komma en dag.

När hon blev nitton gjorde hon en egen bomb till sin skola,
och hon älskade varje minut av att leka med Dödens erotiska
rop.

Hon viskade djupt in i sina klasskamraters öron och sade:
"- Jag ska våldföra mig på ditt döda kött, jag ska äta upp
ditt brinnande hjärta och jag ska slita sönder dina
hånfulla ögon och tugga våldsamt på dem. "

Det var det sista hon sa innan dem spärrade in henne,
nu är hon fången i sitt eget privata helvete av hat.

I en värld där hon aldrig kommer att komma ut från,
skrattar dem svarta korparna åter igen åt hennes öde.




Fri vers av Vackra_Blodtårar
Läst 297 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2010-04-26 14:55



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Vackra_Blodtårar
Vackra_Blodtårar