det är nog för många som grävt i mitt huvud
för nu hittar jag inte det jag letar efter
den där röda tråden som ska löpa genom livet tycks byta färg
efter humöret
och ibland trasslar den ihop sig till ett nystan
livet går i arkimedes rubbade cirklar dag ut och dag in

jag fångar dagen men håller den på armlängds avstånd
solen bränner mina vingar om jag kommer för nära
skuggan känns säkrare, trots allt

det finns livstider av visdom som syns i min blick
men bakom ett par solglasögon är det svårt känna hettan
det finns ett djup till mig som inte går att formulera
och som tappas bort någonstans mellan våra läppar

det finns saker jag vill säga dig, som inte går att sätta ord på
du känner mina ord, men du känner inte mig

och som du sa
allt såg bra ut innan jag öppnade munnen
och ordlavinen vällde ut