Som vinden smeker min bara axel när jag vandrar längs hettans varma färger, så vill också jag att du smeker min kropp när jag fryser. Sent en sommarkväll vandrar jag ensam längs kustens vita stränder och rockiga klippor. Var är du min kära? Var är du? Jag är ensam. Det finns ingen annan så långt ögat kan se. Mina små bara tår nuddar så vitt vattnet där jag går längs stranden. Det börjar bli kyligt, men vattnet är ännu varmt. Solen försvinner långsamt borta över horisonten, men ack så hastigt. Jag tar ett steg mot havet och plötsligt är den borta. Vart tog solen vägen? Jag känner inte längre någon värme. Det är kallt. Jag vet att solen aldrig kommer försvinna, den värmer endast bara någon annan för tillfället. Den har gått vidare, utan mig. Kvar är jag lämnad ensam i kylan utan värme. I det värmande vattnet ska jag låta mig tröstas. Omfamna mig tills värmen åter igen gryr och jag kan stråla.