Aj. Det här gjorde ont att skriva. Men bearbetar fortfarande det ibland.
Minnen.Jag vaknar. Det är natt. Klockan är över midnatt, och jag vaknar av några ljud ute i vardagsrummet. Tidigare på kvällen satt han bara där. Med flaskan i handen, alldeles oberörd av oss som smög omkring i huset och försökte kommunicera. Han var inne i sig själv, borta, svävande. Jag gnuggar mina trötta, kliande ögon och försöker att fokusera min blick på en fläck i rummet. Ett nytt rum jag sover i, ett nytt, främmande rum med konstiga minnen. Inte mina minnen. Någon annans. Jag hör hennes röst, den är inte som vanligt. Den är skrovlig, skrikande, sårad. Hon kliver in i någonting, duns låter det. Nu vaknar mina sinnen till liv och jag flyger upp ur sängen.
|
Nästa text
Föregående IamIam |