Du där
du är allt en vilsen ängel, osäkert kringirrande på jorden
Dina vingar är brustna, hänger på trekvart
auran så blek har förlorat sin glöd

Jag kan också skärskåda jag
den där uppsynen så stadig och orubblig

Starkast i världen plöjer du din väg
Men jag vet

att av blott vårbrisen som varsamt smeker din kind
du handlöst faller till marken

Med paniken lysande i vitan
ditt bräckliga innanmäte blottas



Knappt ens stoft
Knappt en fjäder av en änglavinge.