Jag lyssnar på Söndermarken om och om igen.
För känslan av att vara nästan lika nära dig
som då, som nu igen och igen.

Ett äpple och en svart tråd som blir kunskapen,
Något svävande om att hålla fast
eller om vårt förhållande till naturen.

Hon och jag pratar och drömmer om framtiden
Bli aldrig mer ledsen i onödan
eller, bara om du blir lika "fjollig" som den här gången!

När du säger att du ska vänta på mig i bara trosor i sängen
Och laga mat och bli min hemmafru och
vi skrattar och jag medger att du aldrig kommer vinna på den fronten.

Och då vänder tanken riktning mot dig igen
känslan av att vara nästan lika nära dig
som då, som nu igen och igen.