Du trodde att jag var den svaga
den som aldrig vinner
som lever för att behaga.

Men om du tror att jag försvinner
är det bara att beklaga,
rättvisan i mig brinner
och det är dig jag tänker aga.

Du tror dig tillhöra eliten
vara den som håller ordning i leden
en mörkrets furste en man av seden
du tillhör de facto skiten.

Tangenterna är ditt vapen
och skärmen din anonyma platå
Men sanningen går av stapeln
när jag kommer och hälsar på.

Du är inte så hemlig som du tror
dina tangenttryck går att spåra
och jag vet var du bor.

Detta är din arena
snart möts vi på min
är du fortfarande lika kaxig
när döden traskar in?

Jag vet faktiskt vem du är,
men du känner egentligen inte mig
när du minst anar det
kommer jag till dig.