Ett plums
blandar sig aningslöst
med måsarnas skrin, vattenbrynets lövprassel
och fårens bräkande.
Och fregattens segel smattrar hårt, djärvt
likt segrarnas mantlar
när de vänder sig från synen av de slagna.

Så störtade Ikaros, en yngling av kött, blod och hopp
vid middagstid
en dag så verklig och mödosamt varm
som alla andra dagar den våren.

Plogen skär som i läder.
Herden kisar mot en märklig fågel djupt inne i himlavalvet.

Många vårar senare diktar någon aningslöst
en saga om en yngling som föll;
han fastnar för namnet \"Ikaros\".