det hänger regntunga åskmoln över förorten
marken är fortfarande blöt sedan den förra monsunen
solen når aldrig igenom molntäcket över Hässelby
blommorna har vissnat, drunknat

livet inom tullarna har en annan gnista
i storstaden där allt är möjligt
hoppet tycks ha övergett gröna linjens slutstation

jag har sett fattigdom, jag har sett elände

jag har sett mycket lidande, för mycket för mina unga ögon
och det tycks aldrig ta slut
vissa människor är bortom räddning, somliga har redan gett upp

min bubbla har spruckit, min värld ömsat skinn
och mina i-landsproblem har aldrig känts mer triviala

det är på tiden att jag slår mig fri, jag kan inte rädda någon
jag lämnar ett sjunkande skepp, innan jag följer med ner i djupet
jag lämnar ett sjunkande skepp, och hör inga skrik
folk har redan gett upp

jag simmar för livet, från förorten, för alltid