Hon står med tårar som daggdroppar i ögonfransarna. En nalle med knappögon vänder henne ryggen på golvet. Pappa slet ut de riktiga, sa att det var för hennes eget bästa. Nallar har onda blickar om natten. På väggen med de smutsgula tapeterna hänger tavlan hon gjorde en onsdagseftermiddag. Pappa bröt sönder hennes penslar, brände de andra teckningarna, sa att det var för hennes eget bästa. Att måla är osunt för hälsan.

Över hennes huvud slungas svordomar och hätska ord. En basröst deklamerar att hon är fri från sin far. För hennes eget bästa. Hennes pappa har inga knappögon att byta.